Produktionsprestationsångesten

30 oktober 2014

Branschen går på högtryck just nu. Höstkampanjerna är lanserade, julkampanjerna är beställda, budgetjakten för 2014 är på upploppet och jävlar vad fort det får. Det ska multipliceras, divideras, förfaktureras, maximeras och pengar ska brännas. Konsulterna jublar: Prisa gud, här kommer kommunikationsåterbäringen!

Eller?

Det är klart att vi alla ska vara tacksamma, ingen beställning = ingen lön. Den matten är så krasst enkel att till och med den som fick på poängen godkänt i gymnasiets Matte B-kurs klarar att räkna ut det. Men vad är värdet? Vad är roten ur summan av vårt arbete?

Arbetstimmarna blir fler – fördelade på färre dagar

Det är som magi hur vi människor resonerar ibland. Timmarna per arbetsdag tycks öka, samtidigt som timmarna med dagtid minskar. Vi hamnar ju såklart inte bara där, för de extra timmarna syns redan i planeringsfasen och vi är medvetna om det när vi går in i projekt. Jag vet att jag hamnar där för att jag förlorar mig i den härliga ambitionen inför uppgiften, och när det är dags att leverera de många timmarna på de kortare dagarna kommer produktionsprestationsångesten.

Jag blir ju lika trött och less varje år, hur kunde jag vara så naiv igen?!

När marginalerna försvinner och vi inte tillåter oss själva och de i vår omgivning att förhålla sig till någonting annat än den där snåla tidplanen som är framverkad och godkänd så blir resultatet att varje timme måste vara produktiv. Vi känner pressen, vill visa oss duktiga, lyckas, vi påverkar andra, de vill också lyckas och minsann visa det…ja du fattar. Och alla vet ju att den som jobbar mycket är duktig.

“Jag jobbar jävligt mycket nu bara, men det är roligt. Ja. Så det är ju bra.”

Vi kommer ju att hamna här igen. Och fler kommer att följa vårt exempel. Att komma överens om förutsättningar samt förväntningar och att signa av på dem är ett bra sätt att förhålla sig till varandra under tuffa tider. Då skalar vi bort det där lite skrynkliga trötta lagret på löken, slipper det där sega och tradiga för att sen lättare kunna tugga på. Även om det blir lite magstarkt ibland.

Min upplevelse på jobbet kan ibland likställas vid känslan kring det som händer i det här klippet med Jimmie Fallon och Daniel Radcliffe. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det egenligen, det bara kändes så.