Dålig stämning

Är du en sån som pikar dina kollegor? Slajdar in en kommentar med en taskig ton, kanske ett leende på läpparna, och hoppas på effekt?

Om ja, varför?

För ett tag sen var jag storkonsument av texter som handlar om retorik, härskarteknik och process. Detta på grund av ett jobbsjälvförtroende som blivit naggat i kanten vilket lett till att jag behöver försäkra mig om att få koll på kontrollen.

När man jobbar i team har man ansvar att dela sånt som är viktigt, och kanske låta bli att dela sånt som inte bidrar alls eller skadar. Det gäller alla – kollegor, leverantörer, beställare och övriga intressenter.

Osäkerhet i jobb letar sig vidare

Att pika, eller på annat sätt försöka sätta dit nån, leder inte till nåt annat än osäkerhet och dålig stämning. Hos mig skapar det en känsla av att jag missat nåt och att någon tycker att inte gör mitt jobb. Det är få saker jag tycker är lika obehagligt som att inte veta var jag har folk på jobbet, det ska vara tydligt och inte påverkat av socialt spel.

En sån osäkerhet påverkar annat jag gör. Sätter det sig djupt så skapar det tvivel och matar den där känslan som många jag pratat med känner igen sig i: snart kommer nån och knackar mig på axeln och frågar om jag vet vad jag håller på med egentligen.

Snällhet skapar dreamteam

Jag fick en Chef-artikel från 2016 skickad till mig för jättelänge sen med rubriken Googlestudie: Snällhet skapar dreamteam. Den är fortfarande aktuell, såklart. Där kan man läsa:

De team där medarbetarna respekterade varandras känslor och var angelägna om att låta alla komma till tals var mest produktiva, skapade störst vinst och blev mest framgångsrika. Medarbetarna i dessa team var också mest tillfredsställda med sitt jobb.

Vem är du på jobbet? Är du den som motarbetar dålig stämning, skapar dålig stämning eller kanske clownen som spexar för att alla ska glömma den dåliga stämningen? Eller är det inte så jävla noga?